Ilsk

Kände det redan i morse när jag vaknade, att jag skulle göra skäl för att jag ibland kallar mig hormonell.

Bråkade på pojkarna för att hinna i tid till dagis.
Egentligen så onödigt då dom är som jag nämnt tidigare snälla mina pojkar.
Snälla men inte helt turbosnabba på morgonen.

I hallen tappar jag min kasse med matlådan, lådan hamnar upp och ner, burken med kesella smack rätt ner i golvet.
Tur att pojkarna redan var halvvägs till bilen eftersom jag vrålar "H-VETE" blev nästan förskräckt över min reaktion.
Bör tilläggas att locket på lådan satt kvar, burken med kesella höll, vill inte tänka på hur jag hade reagerat om allt hamnat i en kletig smetig röra där på golvet.
Fanns INTE med i min tidsplan då tio i sju.

När jag kom till jobbet sa jag till L att jag var sugen på att dra igång ett onödigt gräl med någon, bara därför att.
Blev inget gräl men jag var bra sugen.

Någon timme efter lunch började jag lugna ner mig aningen.

Nu mår jag så bra så bra, är lugn och snäll.
Två mil i snömodd är som balsam för själen, gör den ilsknaste donna till en nöjd tös.


Bilder på grabbarna grabbers från hemresan igår.