Marathon

Förra året visst jag samma sekund som jag sprang in på stadion att jag ville göra om samma sak nästa år.
I år har jag inte varit lika säker.
Jag kommer förmodligen inte ha samma tid till träning nästa år och jag tänker inte åka ner om jag inte har chans på årets tid.
Sen vet jag inte om jag har det där starka suget längre.
Så tänkte jag till exakt 47,5 timme efter målgång, då dök det upp bara så där, jo men nog skulle det vara kul att få springa nästa år igen.
Nu ett dygn senare är det tillbaks igen, det där starka suget.

Vad tyckte jag om årets lopp då....

Helt överjävligt vidrigt och alldeles underbart!
När jag stod och väntade på startskottet tänkte jag att vilken lycka det är att få vara med och springa Stockholm Marathon, tänkte så flera gånger under loppet också.
Aldrig mer och fy fan tänktes också några gånger.

Målet (mål och mål, var mer som en våt dröm i vintras) var att klara det under 4 timmar, jag missade det med 1 minut och 22 sekunder.
Jag är ändå nöjd med mitt resultat för det fanns inget mer kvar att ge och jag kapade trots allt 22 min och 348 placeringar från förra året.